Katarina

Det är inte lätt att vara mig ibland.

Sitetr och pratar om smycken med Johanna och ut ur min mun kommer uttrycket Thomas Varsabo smycken.
Say whaaat? Men tur att vi är som vi är!

Ibland tror jag att vi är tvillingar, lite som the fat boys i Alice i Underlandet. Vi kan skratta åt allt. Det står aldrig still. Och har vi inget att skratta åt så skrattar vi tystnaden rakt i ansiktet.

Johanna ska fly landet för Amerikas skull. Jag är så glad för henne, hon kommer få det underbart och lära sig så mycket om sig själv. Men samtidigt tänker jag på mig. Hur fan ska jag klara mig utan min fat boy? Min favvohanna? Det kommer bli så tomt att inte kunna träffa henne exakt när jag vill på dygnet varje dag. Att camma eller skriva något på facebook är inte i närheten av att ha henne här hela tiden. Jag kommer sakna henne så grymt mycket. Men hon kommer väl hem nån gång igen får jag hoppas på! Hoppas iaf att hon kommer iväg snart till en toppenfamilj! Annars får jag åka dit och hämta henne minsann.

Och jag hoppas verkligen att hon kommer skicka presenter varje vecka. Annars blir jag arg.