Katarina

Nu är vi förflyttade, och på plats. Alla bitar faller in och vi skapar ett hem omkring oss. Vi har kämpat, stressat, rasat och det har utgjutits blod. Men nu börjar vi sjunga på sista versen. Köket är på plats, vi har möbler och det mesta annat vi behöver. Upp med lite tavlor och någon hylla så är det bra sen. Vardagsrummet lika så. Väggarna gapar tomma än, men det ska vi snart ändra på.

Det är skönt att ha ett riktig hem. Som bara är mitt. Jag delar det gärna med Emelie, det känns tryggt, behagligt. Det hade lätt kunnat bli stelt, jobbig stämning när man springer runt varandra hela tiden. Men vi löser det bra. Vi anpassar oss. För det är trevligt att ha någon där ibland. Det är trevligt att dela sysslorna med någon. Och det är trevligt att ha en god vän tillhands när det behövs.

Jag längtar efter att bli av med dom sista lådorna. Ha stuvat undan allt. Kunna städa rent omkring mig och njuta av att detta nu är mitt hem. Detta är min fristad. Skönt att stänga in sig i sin egen värld i sovrummet. Skönt att kunna gå ut och slippa tystnaden tillsammans med Emelie.

Ett beslut jag är glad över att vi gjorde den kvällen för några månader sen. "Vi flyttar ihop!" Och det gjorde vi med.

1 mars är vårt datum.